Ostrukturerat, när jag vill och som jag vill och en slags definition (suck)
(Jävlar vilken oerhört ful rubrik)
Ja, vad kommer det ut för tankar ikväll då? Varför skriver jag alltid på kvällen förresten, skulle ju faktiskt kunna klämma in ett inlägg dagtid också, då jag sorgligt nog har tid med det (är arbetslös i väntan på bättre tider och bättre tider ska det fanimej bli). Men nu är det så att jag vill tro att jag känner mig ganska bra och det jag kan säga är att jag är en sådan där utpräglad kvällsmänniska. På kvällen kommer mina absolut djupaste känslor och tankar fram och framförallt rastlösheten. Är så rastlös att jag aldrig skulle kunna spendera en helkväll framför TV:n. Det jag gör om jag kollar på TV en kväll, är att springa runt i huset under pauserna (eller mitt under programmet om rastlösheten tar överhanden just då) och dola med allt mellan himmel och jord. Är så förbannat jävla rastlös. Har extremt svårt för att gå att lägga mig. Tankarna snurrar i huvudet och hela kroppen brinner. Så... för att göra en mening (många meningar) kort (korta) så kommer kreativiteten fram som starkast kvällstid.
Så, det känns som jag bara har kastat mig in i detta, bloggskrivandet utan någon som helst organisation eller struktur. Jag bara vräker ut mig det jag har lust till. Och jag kan meddela att det kommer nog i mångt och mycket att fortsätta i den banan. Har nog inget direkt "tema" på det jag skriver. Är ju som sagt i båda föregående inlägg en filosofisk människa (ack detta tänkande hela.jävla.tiden.), så skrivandet kommer fortsättningsvis att handla om ja... precis vad som helst. Men om det finns någon som läser detta så kan jag ju meddela att man kommer i alla fall, utan någon struktur eller något tema, att få en bild av vem jag är.
Då denna blogg är så ostrukturerad och oordningsam så skulle jag ändå vilja gottgöra detta lite med att göra en ytlig slags definition av mig själv, vilka intressen jag har, vad jag gillar och inte gillar, min smak inom olika ämnen osv (skulle ha gjort detta i det första inlägget om jag vore kronologisk men som sagt, ostrukturerad var det ja). Ni/du (ingen?) vet sådana där matchmaking - sidor där man först ska uppge sina intressen och egenskaper, så att man kan matchas med en rätt partner (inte för att jag för allt i världen har varit inne på någon sådan sida, inte för att jag är dömande eller så men det är så långt ifrån mig man kan komma, är alldeles för konservativ för sådana nymodigheter (eller för omogen)). Men på ett sådant sätt ialla fall, så att man kanske kan få en aning vad mitt grundtycke (eller vad fan man nu säger) är om några allmänna saker. So, let´s roll(älskar dessa flashiga engelska slutklämmar).
Musiksmak:
Ja, jag läste någonstans att den som är en så kallad "allätare" gällande musik har egentligen ingen musiksmak alls. Jävligt synd för mig då, då jag lyssnar på väldigt många olika stilar och artister. Det skulle vara enklare att skriva det jag inte lyssnar på, så det tänker jag nu göra:
Dansband. Förklaring: Dansband tillhör musikhistoriens största, mest äckligaste, sliskigaste och sopigaste skräphög. För mig behövs det ingen vidare förklaring till att jag inte lyssnar på detta oljud.
Lars Winnerbäck. Förklaring: Ryser när jag bara hör namnet. Killen tar sig själv på för stort allvar, gillar ej den släpiga rösten och de alltför pretantiösa texterna (inte för jag har lyssnat som en galning på texterna men har fått för mig detta).
Kent. Förklaring: Nog för att någon (knappt några) låt kan vara rätt okej, så tycker jag att deras musik överlag är alltför gnällig, släpig och deprimerande. Ja ja, någon uttalade sig någon gång om att "folk fattar inte Kent. Fattar ni inte att de driver med Sverige och med moralen i detta land?" För mig får de hålla på och driva hur de vill, är ändå inte speciellt förtjust i deras musik.
Country. Förklaring: Skulle vilja ändra Country till "ren Country", finns en del halvcountry-låtar som kan vara rätt okej. Men när jag hör "ren Country" så kan jag inte låta bli att att tänka amerikanska (såklart) högerkristna vita män i cowboyhatt och boots från den djupaste södern med den djupaste gnälligaste accenten.
Death metal(eller hårdare metal)- Alldeles för metallisk. Jävligt mycket monsteraktigt vrålande. Ingen som helst melodi. Kan nog egentligen inte kallas för musik egentligen.
Ja nu är jag klar med mina sågningar. Känner mig en aning negativ och sluten. Men jag kan berätta att jag är en oerhörd öppen person. Dessa radikala ord ovan ska ej misstas för att den som skrev dem är en radikal människa. Jag är ungefär helt tvärtom. Jag utgår bara från mig själv, vad jag egentligen tycker. Jag ogillar inte personer som lyssnar på ovanstående exempel på musik/artister. Jag är glad att folk lyssnar på olika sorters musik, skulle vara jävligt tråkigt annars.
Ja man kanske inte får fram så mycket av vad min musikstil egentligen är men kan avslöja att min största idol(vad töntigt) är Michael Jackson. Sedan diggar jag Bruce Springsteen. Detta räcker ändå inte (absolut inte för att definiera min musiksmak. Kommer nog in på ämnet musik i ett helt annat inlägg
Klädstil
Jag har en klädstil, det har jag. Dock har min stil inte något som helst med något som kan kallas "mode" att göra. Mode och jag är ungefär som att sätta upp Muammar Khadaffi som ett praktexempel på en demokratiskt ledare, med andra ord, de båda faktorerna går absolut inte ihop. Jag har på mig det jag tycker är snyggt och bekvämt. Ja, det måste vara bekvämt och om jag vid något tillfälle haft på mig något som inte är bekvämt (eller som jag känner mig obekväm i) har jag sällan på mig det igen. Jag älskar sneakers och platta skor. Har försökt mig på högklackat någon gång, men det känns helt enkelt...fel och så är det verkligen inte bekvämt heller för den delen. Jag tycker om tighta jeans men även slappa militärgröna baggybyxor.Sedan gillar jag funktionella sportjackor och även sporttröjor...och tshirts. Min stil är ungefär: rock-bohem-sport-street- aktig. Vad fan har jag för konstig klädstil egentligen?
Intressen
Träna(springa, gymträna, gå på friskis och svettis). Skulle vara kul att gå på en riktig sport. Dock så började det inte intressera mig förrän jag typ var 14-16 år. Det finns inga nybörjarlag/träningar för sådana "gamlingar".
Läsa historietidningar(Ja jag vet att jag är nördig men ämnet historia är så förbannat roligt och jag blev verkligen en utpräglad nördig samhällselev under gymnasietiden)
Umgås med min familj(Min knäppa men intelligenta familj bestående av mamma, pappa, tre storasystrar och två taxar - Jag älskar er så mycket).
Samhället(Är samhällsintresserad i stort och i smått, intresserad av världen och dess uppbyggnad och människorna som lever här)
Favoritfärg/Favoriträtt
Alltså, vem är såpass enkelspårig att man bara kan ha en favorit? Jag tycker om färg efter humör, dock inte skräniga och skrikiga färger. MAT. Fan vad jag älskar mat. Jag äter typ allt (okej inte allt men mycket). Jag kan ju säga att om inte jag tränade såpass mycket som jag faktiskt gör skulle jag nog väga några (för många) kilon för mycket. Så mycket älskar jag alla möjliga olika sorters maträtter.
Okej nu är jag klar med min lilla ytliga definition av mig själv. Det finns flera spår att gå in på men jag orkar inte och detta inlägg är också jävligt långt.
Jag vet att jag skriver alldeles för långt. Vem fan orkar läsa allt liksom, men ska försöka bättra mig. Det är nog nu i början som det är så här, ska försöka korta ner mig lite. Försöka. Nu i början känns det som jag vill få fram vem jag egentligen är och jag är full av all möjlig skit så det tar tid att få fram allt. Vill typ presentera mig själv. Har så mycket att skriva. Så som förstått, jag skriver det jag har lust med utan struktur.
Jag orkade läsa allt! :) Jag måste fråga, vad tycker du om Maskinen? Jag är lite halvsåld på dom för tillfället.. Mest på Frej's skånska. Så underbar! Och det där om Kent och metall vet jag inte vart du har fått ifrån. Galna kvinna. När du är i Halmstad nästa gång måste du bli med ut, då ska jag omvända dig till den metallälskande kvinnan du egentligen är!
Ja du, Maskinen har jag ärligt talat inte lyssnat på. Förutom "Alla som inte dansar" så har jag knappt hört dem. (Är detta pinsamt?) Lyssnar faktiskt inte fruktansvärt mycket på svensk musik (ja, det är lite tråkigt). Ha! Du kan ju alltid försöka=)
Jag har alltid tänkt att jag inte lyssnar på svensk musik men har insett att det är nästan det enda jag lyssnar på. Brukar ju inte lyssna på "ny" musik, men på senaste tiden har jag blivit glatt överraskad över det mesta som spelas. Kan fortsätta att tipsa om Den svenska björnstammen, Movits!, Familjen och Timbuktu. :)
Åh okej, ska utforska dessa lite mer då=)