Känslor och logik
I förgår kväll fick jag en liten ingivelse. Går ju på friskis och svettis och när man i slutet håller på och stretchar och sträcker ut sig så kom jag plötsligt på något. Detta är ju såklart självklart men, alla dessa människor på träningspasset är faktiskt mina medmänniskor. Öh...va? Ja men de är ju faktiskt det, de är människor med problem och stor tankeverksamhet precis som jag. De har sina grejer att vara oroliga över. En del kanske bär på en stor sorg, en del kanske har mycket jobbigt och tungt med sig i baggaget. Många är föräldrar, mest mammor. men även många unga tjejer. Idag var det bara en man, så kanske en pappa. Under dessa pass så träffas alla dessa människor (inklusive jag) och tränar...och glömmer sin privata situation lite grann. Vad fint. Jag är inte ensam. Jag kände en stor ödmjukhet inför denna tanke. Jag borde tänka så här lite oftare tycker jag. Alla personer som man möter, alla som man går i skolan med, alla jobbarkompisar, människor man inte känner, människor i andra länder.Ja alla är de medmänniskor. Världen skulle bli en bättre plats om alla tänkte så lite oftare. Tror jag.
Och nu till något helt annat. Logik. Ja, logiskt tänkande är en stor del av arbetslivet för Försvarmaktens anställda. Jag kan ju säga direkt att jag är inte den allra bäst logiskt tänkande människa världen, men jag vill ändå inte tro att jag är helt ute och cyklar när det kommer till logik. Jag tror nog att jag går mer på känsla, sunt förnuft och reflex när jag ställs inför olika situationer. Men men ibland måste man ju kunna se logiken i saker och ting för att klara olika uppgifter på bästa möjliga sätt. På Försvarsmaktens hemsida finns det några flashiga logiktester som man kan prova på, dessa är dock inte vetenskapligt baserade, men de kan ju vara roliga att testa ändå. Personligen så har jag ändå lite blandade känslor när jag gör sådana tester. Jag blir väldigt koncentrerad och tävlingsinriktad samtidigt som jag får...prestationsångest. Ja, ja jag vet det är fjantigt, men jag är är en sådan som får prestationsångest inför mycket. Jag vill så gärna göra bra ifrån mig! I alla fall, dessa tester är nog mest på lite kul för de är otroligt flashiga med coola ljudeffekter och en allvarlig kvinnlig röst som säger åt en vad man ska göra. Jag tänker inte gå in på vad jag fick för slags resultat , men okej jag kanske inte fick bland de allra bästa. Men i alla fall, prova på någon!
Jag har kommit på en sak till (med tanke på det första stycket). Det här kanske låte lite konstigt (eller logiskt, vad vet jag). Har kommit på att jag har känt så här under en ganska lång tid. Det finns alldeles för få grupper, samlingar som jag känner samhörighet med. Har under mitt liv (mest under tonåren, men även när jag var yngre) känt mig aningen utanför, som om jag hela tiden står en aningen utanför gruppen, massan. Mycket energi har gått åt till att passa in, få vara med, trycka undan känslor av att man är konstig och udda. Har känt mig otroligt ledsen över detta under åren men har till slut, inte förräns i år, förstått att jag duger som jag är. Känslor av ensamhet finns forfarande där, men jag kan hantera dem bättre, jag är liksom tryggare i mig själv. Jag känner som sagt lite samhörighet, men med en grupp som jag har kommit på att jag känner någonslags samhörighet med, det är gruppen invandrare.
Eh, okej? Jo det är så, jag kan inte påstå att jag känner speciellt många men jag känner ändå att jag på något sätt känner någon slags "connection" med denna samling. Jag har under hela mitt liv stått upp för integration och att Sverige ska ta emot så många människor som är möjligt och det har sina olika orsaker. Dels för att jag tycker att det är en mänsklig rättighet att få vara en del av vilket samhälle man vill oavsett religion, kultur, etnicitet och vad man har för orsak att vilja vara en del av ett annat land etc (flykting-, arbetskraftsinvanding etc.) Men sedan så tror jag även att det är för att jag känner en slags samhörighet med de människor som kommer hit. Många utav dem ställs utanför samhället, många av dem kan inte komma in i gemenskapen, de får inget jobb, de förstår inte kulturen, har svårt för språket etc. Jag kan på många sätt reflektera mig själv i detta. Jag säger inte att jag på något sätt vet hur det är att komma till ett helt nytt land och ställas inför en helt ny kultur. Men jag kan tänka mig in i ensamheten och utanförskapet. Jag har många gånger känt mig mycket ensam och utanför. På detta sätt förstår jag. Det är kanske logiskt.
Och nu till något helt annat. Logik. Ja, logiskt tänkande är en stor del av arbetslivet för Försvarmaktens anställda. Jag kan ju säga direkt att jag är inte den allra bäst logiskt tänkande människa världen, men jag vill ändå inte tro att jag är helt ute och cyklar när det kommer till logik. Jag tror nog att jag går mer på känsla, sunt förnuft och reflex när jag ställs inför olika situationer. Men men ibland måste man ju kunna se logiken i saker och ting för att klara olika uppgifter på bästa möjliga sätt. På Försvarsmaktens hemsida finns det några flashiga logiktester som man kan prova på, dessa är dock inte vetenskapligt baserade, men de kan ju vara roliga att testa ändå. Personligen så har jag ändå lite blandade känslor när jag gör sådana tester. Jag blir väldigt koncentrerad och tävlingsinriktad samtidigt som jag får...prestationsångest. Ja, ja jag vet det är fjantigt, men jag är är en sådan som får prestationsångest inför mycket. Jag vill så gärna göra bra ifrån mig! I alla fall, dessa tester är nog mest på lite kul för de är otroligt flashiga med coola ljudeffekter och en allvarlig kvinnlig röst som säger åt en vad man ska göra. Jag tänker inte gå in på vad jag fick för slags resultat , men okej jag kanske inte fick bland de allra bästa. Men i alla fall, prova på någon!
Jag har kommit på en sak till (med tanke på det första stycket). Det här kanske låte lite konstigt (eller logiskt, vad vet jag). Har kommit på att jag har känt så här under en ganska lång tid. Det finns alldeles för få grupper, samlingar som jag känner samhörighet med. Har under mitt liv (mest under tonåren, men även när jag var yngre) känt mig aningen utanför, som om jag hela tiden står en aningen utanför gruppen, massan. Mycket energi har gått åt till att passa in, få vara med, trycka undan känslor av att man är konstig och udda. Har känt mig otroligt ledsen över detta under åren men har till slut, inte förräns i år, förstått att jag duger som jag är. Känslor av ensamhet finns forfarande där, men jag kan hantera dem bättre, jag är liksom tryggare i mig själv. Jag känner som sagt lite samhörighet, men med en grupp som jag har kommit på att jag känner någonslags samhörighet med, det är gruppen invandrare.
Eh, okej? Jo det är så, jag kan inte påstå att jag känner speciellt många men jag känner ändå att jag på något sätt känner någon slags "connection" med denna samling. Jag har under hela mitt liv stått upp för integration och att Sverige ska ta emot så många människor som är möjligt och det har sina olika orsaker. Dels för att jag tycker att det är en mänsklig rättighet att få vara en del av vilket samhälle man vill oavsett religion, kultur, etnicitet och vad man har för orsak att vilja vara en del av ett annat land etc (flykting-, arbetskraftsinvanding etc.) Men sedan så tror jag även att det är för att jag känner en slags samhörighet med de människor som kommer hit. Många utav dem ställs utanför samhället, många av dem kan inte komma in i gemenskapen, de får inget jobb, de förstår inte kulturen, har svårt för språket etc. Jag kan på många sätt reflektera mig själv i detta. Jag säger inte att jag på något sätt vet hur det är att komma till ett helt nytt land och ställas inför en helt ny kultur. Men jag kan tänka mig in i ensamheten och utanförskapet. Jag har många gånger känt mig mycket ensam och utanför. På detta sätt förstår jag. Det är kanske logiskt.
Kommentarer
Trackback
