Träning
Fysisk träning. Ja, att träna är ju viktigt oavsett om man vill bli militär eller inte, men det blir förstås enklare för mig nu när jag har det målet. Jag kan lite stolt säga att jag faktiskt tränat ganska regelbundet nu under... ja, under kanske en två tre års tid. Ja jag har väl kanske tränat längre än det men inte riktigt lika regelbundet.
Träning för mig har blivit en viktig del av mitt liv, av min personlighet. När man börjar att träna och inte riktigt har gjort det innan så känns det bara oerhört jobbigt och motivationen är låg, men efter ett tag så börjar någonting speciellt att hända och det gäller att hålla ut till det där speciella händer. Det som sker är att man börjar att njuta av att bli rejält svettig och att andas så mycket så att det känns som om luften omkring en inte riktigt räcker till. Det är en underbar känsla, kanske inte riktigt när man är mitt uppe i det, men efteråt. Den känslan är ovärderlig.
Så vad tränar hon då? Jag älskar att gå ut och springa även om det under de senaste två veckorna kanske inte har blivit lika ofta. Det bästa med löpningen är att jag ser resultat, formkurvan pekar uppåt. När jag började någongång i 8:an 9:an att börja ta små löpsteg på min fritid så kom jag inte många hundra meter innan jag började bli trött. Men nu kan jag ånga på uppåt en mil. Det känns oerhört bra. Ja, det går inte så jäkla fort vill jag påstå men för mig, att orka en hel mil är viktigt för min identitet på något sätt. Det kanske låter lite konstigt men det kan ju bero på att jag är väldigt liten. Så jag måste på något sätt kunna kompensera det med att orka, att vara stark i kroppen, även fast den inte är så stor.
Sedan har vi friskis och svettis. Jag har en slags hat-kärlek till detta oerhört feminima träningssätt. Ja, det är ju inte många män som går på det, inte där jag bor i alla fall. Kanske när man kommer in till storstäderna att det finns lite fler olika pass så finns det fler killar. I vilket fall, det är väldigt kvinnligt, lite för mycket för min del. Jag skulle trivas bättre om det var fler killar som gick där. Men hur ska det gå till? Rörelserna på dessa pass är inte manliga, de är inte ens neutrala, de är väldigt tjejiga. Detta är lite synd tycker jag då själva konceptet är väldigt bra. Man går till gympahallen, visar medlemskort, ställer sig på golvet och följer en ledare. Jag vet inte varför jag inte diggar att det är så mycket kvinnor där. Kanske kan det vara att jag är uppvuxen i ett hus med mest tjejer. 3 storasystrar liksom, pappa den enda mannen. Till och med hundarna som vi ägt har bara varit tikar. Jag kanske behöver mer omväxling på fritiden. En annan anledning kan vara att jag tycker om mångfald och jämställdhet. Det ska vara mer blandat för att jag ska trivas. Okej vissa tillfällen kanske jag trivs bättre med bara tjejer. Kan titta tillbaka på min skoltid och minnas vissa idrottslektioner när det skulle spelas fotboll eller liknande. Killarna passade nästan bara till varandra och flängde på som om det gällde livet, då kanske...kanske. Men vid de flesta tillfällen vill jag ha både män och kvinnor omkring mig. Jag hatar extremt tjejiga tjejgäng. Det är det värsta jag vet. Skitsnackande tjejgäng, ännu värre. Urgh, ryser av bara tanken. Sedan tycker jag inte om att sättas i ett fack, typ: "här går bara tjejer". Detta är en av de anledningar till att jag söker till militären för där kan jag vara säker på att det kommer vara många män (kanske lite för många, men det är i alla fall bättre).
Oj! Känner att jag blev lite out of focus där men i alla fall så går jag på F&S. Fortsättningsvis så...gymmet. På gymmet har jag vistas under, ganska regelbundet, drygt ett år, med liite uppehåll men inte mycket. Har ju skrivit i tidigare inlägg om normerna inne i gymlokalen. Jag kanske överdriver något men det finns speciella roller för enskilda människor även där. Min roll? Jo, jag är den där lilla bruden som gärna vill visa att hon också kan lyfta tunga metallföremål ett ex antal gånger upp i luften. Nu kör jag även mycket motionscykel (då en del av testerna under mönstring är just det). Tunga lyft kör jag i form av marklyft (kommer även under mönstring). Har även börjat med dipps på ligg-och sittbrädan (eller vad fan säger man?). I övrigt så kör jag hantlar(upp till 9-10 kilo), sit-ups på gymboll och armhävningar. Anledningen till att jag vill pumpa har samma mönster som den till att jag vill ha bra kondition. Jag är liten, vill vara stark. Jag måste hävda mig på något sätt.
Har under åren även provat på innebandy, fotboll och box (boxercise). Innenbandyn och fotboll ganska sent så mina lagkamrater var ju ganska så mycket bättre än vad jag var så det blev alltför påfrestande (prestationsångest?).( Men fasen vad kul innebandy kan vara!) Boxen dock var ganska kul så det vill jag gärna prova igen, men vart fasen tog den vägen, den försvann liksom från orten. Har även dansat (på väldigt låg nivå) under en 5 år.
Ja som någon kanske ser är fysisk träning en stor del av mitt liv. Vill dock inte se mig som en sån där hurtig träningstanta som tränar 20 pass i veckan och håller på och räknar en morots kalorier. Det är inte jag. Lika mycket som jag gillar att träna, gillar jag att ta det lugnt och gotta mig. Jag tror att jag ibland äter nästan för mycket för någon i min storlek.
Militärsnack var det ju! Ja, men fysisk träning är en del av militären i allra hösta grad. Och för någon som funderar att göra militärtjänst så är det otroligt viktigt. So there you go. Är nästan lite nojig över träningen inför mönstringen. Men försöker att intala mig själv att träning inte är allt som de går utefter, det gäller att ha det hyfsat städat uppe i skallen också. Men jag vill förstås visa militärnissarna att jag, den lilla bruden, kan minnsann hon också!
Träning för mig har blivit en viktig del av mitt liv, av min personlighet. När man börjar att träna och inte riktigt har gjort det innan så känns det bara oerhört jobbigt och motivationen är låg, men efter ett tag så börjar någonting speciellt att hända och det gäller att hålla ut till det där speciella händer. Det som sker är att man börjar att njuta av att bli rejält svettig och att andas så mycket så att det känns som om luften omkring en inte riktigt räcker till. Det är en underbar känsla, kanske inte riktigt när man är mitt uppe i det, men efteråt. Den känslan är ovärderlig.
Så vad tränar hon då? Jag älskar att gå ut och springa även om det under de senaste två veckorna kanske inte har blivit lika ofta. Det bästa med löpningen är att jag ser resultat, formkurvan pekar uppåt. När jag började någongång i 8:an 9:an att börja ta små löpsteg på min fritid så kom jag inte många hundra meter innan jag började bli trött. Men nu kan jag ånga på uppåt en mil. Det känns oerhört bra. Ja, det går inte så jäkla fort vill jag påstå men för mig, att orka en hel mil är viktigt för min identitet på något sätt. Det kanske låter lite konstigt men det kan ju bero på att jag är väldigt liten. Så jag måste på något sätt kunna kompensera det med att orka, att vara stark i kroppen, även fast den inte är så stor.
Sedan har vi friskis och svettis. Jag har en slags hat-kärlek till detta oerhört feminima träningssätt. Ja, det är ju inte många män som går på det, inte där jag bor i alla fall. Kanske när man kommer in till storstäderna att det finns lite fler olika pass så finns det fler killar. I vilket fall, det är väldigt kvinnligt, lite för mycket för min del. Jag skulle trivas bättre om det var fler killar som gick där. Men hur ska det gå till? Rörelserna på dessa pass är inte manliga, de är inte ens neutrala, de är väldigt tjejiga. Detta är lite synd tycker jag då själva konceptet är väldigt bra. Man går till gympahallen, visar medlemskort, ställer sig på golvet och följer en ledare. Jag vet inte varför jag inte diggar att det är så mycket kvinnor där. Kanske kan det vara att jag är uppvuxen i ett hus med mest tjejer. 3 storasystrar liksom, pappa den enda mannen. Till och med hundarna som vi ägt har bara varit tikar. Jag kanske behöver mer omväxling på fritiden. En annan anledning kan vara att jag tycker om mångfald och jämställdhet. Det ska vara mer blandat för att jag ska trivas. Okej vissa tillfällen kanske jag trivs bättre med bara tjejer. Kan titta tillbaka på min skoltid och minnas vissa idrottslektioner när det skulle spelas fotboll eller liknande. Killarna passade nästan bara till varandra och flängde på som om det gällde livet, då kanske...kanske. Men vid de flesta tillfällen vill jag ha både män och kvinnor omkring mig. Jag hatar extremt tjejiga tjejgäng. Det är det värsta jag vet. Skitsnackande tjejgäng, ännu värre. Urgh, ryser av bara tanken. Sedan tycker jag inte om att sättas i ett fack, typ: "här går bara tjejer". Detta är en av de anledningar till att jag söker till militären för där kan jag vara säker på att det kommer vara många män (kanske lite för många, men det är i alla fall bättre).
Oj! Känner att jag blev lite out of focus där men i alla fall så går jag på F&S. Fortsättningsvis så...gymmet. På gymmet har jag vistas under, ganska regelbundet, drygt ett år, med liite uppehåll men inte mycket. Har ju skrivit i tidigare inlägg om normerna inne i gymlokalen. Jag kanske överdriver något men det finns speciella roller för enskilda människor även där. Min roll? Jo, jag är den där lilla bruden som gärna vill visa att hon också kan lyfta tunga metallföremål ett ex antal gånger upp i luften. Nu kör jag även mycket motionscykel (då en del av testerna under mönstring är just det). Tunga lyft kör jag i form av marklyft (kommer även under mönstring). Har även börjat med dipps på ligg-och sittbrädan (eller vad fan säger man?). I övrigt så kör jag hantlar(upp till 9-10 kilo), sit-ups på gymboll och armhävningar. Anledningen till att jag vill pumpa har samma mönster som den till att jag vill ha bra kondition. Jag är liten, vill vara stark. Jag måste hävda mig på något sätt.
Har under åren även provat på innebandy, fotboll och box (boxercise). Innenbandyn och fotboll ganska sent så mina lagkamrater var ju ganska så mycket bättre än vad jag var så det blev alltför påfrestande (prestationsångest?).( Men fasen vad kul innebandy kan vara!) Boxen dock var ganska kul så det vill jag gärna prova igen, men vart fasen tog den vägen, den försvann liksom från orten. Har även dansat (på väldigt låg nivå) under en 5 år.
Ja som någon kanske ser är fysisk träning en stor del av mitt liv. Vill dock inte se mig som en sån där hurtig träningstanta som tränar 20 pass i veckan och håller på och räknar en morots kalorier. Det är inte jag. Lika mycket som jag gillar att träna, gillar jag att ta det lugnt och gotta mig. Jag tror att jag ibland äter nästan för mycket för någon i min storlek.
Militärsnack var det ju! Ja, men fysisk träning är en del av militären i allra hösta grad. Och för någon som funderar att göra militärtjänst så är det otroligt viktigt. So there you go. Är nästan lite nojig över träningen inför mönstringen. Men försöker att intala mig själv att träning inte är allt som de går utefter, det gäller att ha det hyfsat städat uppe i skallen också. Men jag vill förstås visa militärnissarna att jag, den lilla bruden, kan minnsann hon också!
Kommentarer
Trackback
