thoughtsbyjo

Ja, nu var det några dagar sedan man skrev. Vet inte varför, har tänkt att jag ska gå in och skriva men det har bara inte blivit så. Skulle gärna vilja skylla på att jag är alltför upptagen och att det tar alltför lång tid att pränta ner något men sorglig nog är detta inte fallet (inte riktigt i alla fall). Å andra sidan, om man nu har väldigt mycket att göra så skulle man ändå kunna hinna skriva något. Som man säger, det handlar om prioriteringar. Så, jag ber om ursäkt någon.

Två veckor. Ja, två veckor är det kvar till dagen D. Dagen som jag ska mönstra(ja, ja det heter antagningspröva nu för tiden om man nu ska vara så petigt politiskt korrekt). Dagen som kanske kan förändra mitt liv. Fasen vad dramatisk jag låter men det känns faktiskt så lite grand. Lite. Det skulle betyda oerhört mycket om jag kom in, det skulle det. Men nu är fallet så, att det är jag och 3099 andra som också ska eller har mönstrat inför GMU 1, 2012, så konkurrensen är ju inte precis jättelåg om man så säger. Så vi får väl se, jag får ta det med en nypa salt, göra mitt bästa och om jag nu inte blir antagen så har jag ju i alla fall fått testas och visat vem jag är. Ha, vilket jävla skitsnack, jag känner mig alltför väl för att inte, inte erkänna att tidigare mening inte är speciellt sann. Jag kommer nog bli rätt besviken om jag inte kommer in. Jag vill ju så gärna! Men men, jag vet i alla fall att jag kommer göra mitt bästa, så vad mer kan jag göra för att få de där jäkla militärklunsarna att fatta att JAG HAR DET SOM KRÄVS. Tror jag. Nypa salt, nypa salt, nypa salt.

Två veckor kvar. De här två kommande veckors inlägg hade jag tänkt ska komma att handla mer om mina tankar kring militären och min mönstring. (Okej, kanske inte alla inlägg men många). Tänkte att jag ska ta tillfället i akt och skriva så mycket som möjligt om det. Jag menar, vem vet, om jag inte kommer in kanske jag inte ens vill nämna orden militär eller försvarsmakt någonsin igen. Så, så får det bli.